Sorry, It's a secret...

Ett av mina nyårslöften är att börja träna och äta bättre...
Inte sluta äta mat, men inte äta massa skit utan börja äta bra.
Kan inte börja träna nu eftersom jag har mens, men förhoppningsvis är den slut i morgon. Klart att jag kan träna fasten jag har mens, men saken är den att jag tycker det är fruktansvärt obehagligt och ibland får jag olidliga smärtor av att träna när jag har mens. Så därför hoppar jag över det!

Vet inte mer vad jag ska skriva om..
Förresten, hur kan man träna nu?
Jag kan inte gå ut o springa för att det är så halt och jag har inget gym-kort...
Någon som har träningstips?

Uppskattar era kommentarer väldigt mycket, även om jag kanske inte alltid svarar!

På återseénde

Jag ska försöka komma igång och skriva här igen.. Känner att jag behöver skriva av mig känslorna då och då. Saken  är den att jag egentligen inte vill sätta lösenord på bloggen, men jag är nog så illa tvungen. 

Läste precis vad jag skrev här på bloggen den 07 december. Jag skrev att det kanske skulle komma mer uppdatering senare om vad som var felet med mig eftersom jag drack så mycket men inte kunde äta vanlig mat. Det var alltså magkatarr jag hade. jag får det av stress har jag märkt nu för det går inte en dag utan stress och utan de symptomen jag hade då.  

Ångesten är OLIDLIG kan jag säga. usch usch.. Jag vill inte vara med om etta mer  

Nu ska jag vara ärlig. De senaste 3 veckorna har jag ätit pizza, mcDonalds eller annan skit mat runt omkring 10 gånger.

FYFAAAAN jag dör! Jag har nog inte haft sådan här ångest förut..
För 1 eller 2 veckor sen låg jag inne på sjukhuset p.g.a magkatarr och den var så illa att jag inte kunde äta riktig mat så därför fick jag också dropp. Min stora fråga är nu:
GÅR MAN UPP I VIKT AV DROPP?

kunde inte med att fråga läkarna....

Sen dess har jag ätit skit mat näst intill varje dag.. Eller flera gånger i veckan.
Och det har faktiskt börjat synas på mig att jag har gått upp i vikt nu också. Snacka om att jag har ångest. SOM ALDRIG FÖRR!!!! 

Mamma har tagit ur batterierna ur vågen märkte jag för ett tag sen.
Mycket ledsamt... :-/

Ja det var ju ett tag sen jag skrev nu faktiskt... Vet inte riktigt vart jag ska börja berätta.
Jag & mamma bråkar näst intill varje dag om maten, riktigt jobbigt. Antingen bråkar vi om att jag inte har ätit mat i skolan, vilket jag absolut inte vill eftersom jag skäms för hur jag äter. Om jag någon gång har råkat ta lite, lite mer mat än dom andra går jag genast och slänger maten. Det känns bokstavligt talat som att dom sitter och stirrar ut mig och verkligen ser på mig att jag har problem med att äta. Det känns som om dem tänker om mig att jag äter mer än alla andra. Jag hatar denna känsla! En utav anledningarna till att jag inte vill äta skollunch. Men mamma skulle aldrig förstå om jag tala om det, man tror väl antagligen att jag är fullkomligt dum i huvudet som tror något så dumt!
Eller så bråkar vi om att jag tar alldeles för "lite" mat. Men ärligt... 2-3 dl makaroner (mätt i okokta) och två korvar tycker jag är lagom för någon i min ålder. Mamma håller verkligen inte med utan enligt henne ska jag äta 4-5 dl makaroner om inte mer och 3 korvar. Och jag som alltid eftermaten känner mig som en uppblåst ballong, ärligt talat det känns verkligen som om maten sitter i halsen för att det är för fullt i magen! Blä..
Detta är något vi bråkar om nästan varje dag. Ibland kan det ta runt 30-40 minuter att äta en normal potionerad tallrik med mat, jag får verkligen inte i mig det snabbare! Sitter bara och petar i det..
Igår tog det mig 50 minuter att äta 2 rostade mackor.

Och som vana efter maten kommer ångesten. Något jag har börjat vänja mig vid men som ändå inte är oundviklig. Jag HATAR ångest, ibland vill jag bara dö när jag tänker på hur mycket jag ätit...
Men nu på Onsdag ska jag till BUP och prata. Hoppas jag mår bättre då, kanske äntligen någon som förstår!

Nu på sista tiden har jag haft en enorm törst känsla, jag är så sjukt törstig hela tiden!
Har druckit hur mycket som helst och jag som ändå inte gillar vatten!
Och en sak som har kommit med törsten är illamåendet. Det vattnas i munnen på mig i bara tanken på att äta något, tillochmed godis! Alltså, det vattnas inte i munnen av sug utan det vattnas i munnen som det gör innan man behöver spy. Och när jag väl ska äta, känner jag bara som ett stop. Bara ett stort stopp. " Om jag tar en tugga till så spyr jag, jag lovar " sådär känner jag! Och då har jag bara ätit en tugga kanske. Känner detsamma för godis, jag vill VERKLIGEN inte ha godis. Blä, det är det sista jag skulle vilja ha just nu.
Men dricka kan jag göra. Sött. Men inte äta sött. Vad är felet?!

Jag är trött på detta. Men uppdatering kanske kommer senare.